Tack ♥
Hej,
Jag blir alldeles tårögd när jag ser alla mail, sms och meddelanden från er. Jag har inte svarat på alla. Inte orkat. Men jag har läst dem. Varenda en. Ni är helt underbara.
Ni vet, jag skriver inte detta för att få medlidande. Sånt får mig att vilja krypa under jorden. Jag skriver för att ni ska förstå. Förstå varför jag inte är där just nu. Förstå varför jag varit lite disträ den senaste tiden, varför jag kanske sagt eller betett mig lite ”konstigt” (med brist på bättre ord). De senaste veckorna har jag känt en enorm frustration och irritation för små saker som egentligen saknar betydelse. Och allt har varit tio gånger jobbigare än det borde vara. Jag har känt mig som en idiot, en dålig vän och en dålig mamma.
Det blir bättre. Det måste jag tro på. Det ÄR det jag tror på.
Just nu kommer jag undvika er. Häromdagen gömde jag mig bakom en hylla i affären för att jag såg att vår ena granne var där och handlade samtidigt. Efteråt kände jag mig så knäpp. Vilket beteende. Jag inser att det är svårt att förstå om man inte själv varit där.
Gömmer jag mig för er så är det inte för att jag inte tycker om er. Inte för att jag inte älskar er. Det är för att… Ja vet ni vad, jag har inget bra svar på det. Det känns som alla blickar vilar på mig just nu, alla dessa undrande blickar. Väldigt obehagligt.
Men jag vet att allt sitter i mitt egna lilla huvud.
Det blir bättre. Som sagt.
♥ ♥ ♥
