Glädjen finns, du ska bara lära dig känna igen

Titta så vackra de är, våra barn. Vi var iväg i helgen, jag och grabbarna, på dop för min kusins lilla dotter. Så mysigt. Och så härligt att komma iväg till dem. De bor strax utanför Linköping så det är en bit från oss i södra Skåne. Saknar de ofta och önskar vi bodde närmare varandra. Hon har blivit som en syster till mig och det finns inget jag inte skulle göra för dem om det behövdes. Vi fann varandra i krisen efter mammas död. Tänk att något så fint kunde komma ur något så tragiskt.

Det här med glädje. Det borde väl ändå inte vara så himla svårt? Man har nästan allt. Hälsan, jobb, underbara barn, underbart ex (som trots skilsmässa finns där i ur o skur), ny familj. Och ändå…

Jag har så mycket drömmar jag vill uppfylla, så mycket kärlek jag vill ge, så mycket idéer jag vill sätta i verk. Men högst på önskelistan är känslan att finna ro. Ett lugn, att allt kommer bli bra. En acceptans att saker kommer lösa sig. En känsla att jag duger som jag är. Ett självförtroende som ingen annan människa kan sätta sig på. Hur hittar man det?

På tal om att lycka. Världens finaste bukett! En tidig morsdag gåva. Denna gör mig glad. Det är min brudbukett som A köper åt mig fortfarande ibland. Trots vi lever separata liv. Helt underbar! Och han likaså…

Lämna ett svar