Från spjälsäng till skrivbord

posted in: Pyssel, DIY och återbruk | 0

Tecknande har legat lågt den senaste veckan i och med detta stora projekt. Nu när spjälsängen stod orörd sedan länge ville jag göra något annat med den. Ett tag blev det en soffa till barnen som stod ute på balkongen. Nu börjar det bli för kallt för att vara där ute. Samtidigt önskade sig Elion ett eget pysselbord. Så det fick det bli.

Pärlade en fin skrivbordsyta med lite roliga mönster och höjde botten till en lagom höjd för barnen att sitta vid. Upp med lite krokar och dukade stort med massor av pyssel. Sen var det klart.

Facebook
Instagram

Poppy

posted in: Teckningar, Vardagsliv | 0

Känner mig lite låg idag så dagen har nästan bara spenderats i soffan framför Netflix serie ”Lucifer”. Övernaturlig och knasig, men som jag fastnade! Såg klart deras två säsonger under loppet av tre dagar. Nu har jag suttit och googlat serien och till min lätthet sett att en säsong tre är på intåg.

Pjuh…

Poppy_malar

Vidare till något helt annat. Den lilla flickan i bloggens header behövde ett namn så efter mångt och mycket heter hon nu Poppy. Hon är jättekul att teckna. Så simpel och söt.

IMG_7616PoppyBil_sign_redIMG_9393

Ber om ursäkt för det sjaskiga ljuset i bilderna, men när scanner saknas får man snällt använda kameran istället. Inte helt optimalt.

Facebook
Instagram

Teckningar

posted in: Teckningar, Vardagsliv | 0

Hej alla,

Jag lever och har det ganska okej för tillfället. Tiden rullar på och jag börjar greppa om vardagen igen.

Som ni ser så har bloggen fått ett helt nytt utseende. Varje gång jag hamnar vid ett vägskäl i livet känner jag för en nystart. Det gäller även för bloggen som den här gången fått en ny design. Headern har jag tecknat själv den här gången. Känner mig ganska stolt faktiskt. Tecknandet har varit som en terapi för mig under de senaste månaderna. Efter sisådär 10-15 års uppehåll tänkte jag försöka finslipa mina tecknarkunskaper och se vart det leder. Älskar det verkligen och kan sitta i flera timmar med färgpennan i handen.

Senaste skapelserna blev dessa tre hundar. Grannens schäfer inspirerade mig till den första. Det var så roligt så tätt därpå var jag tvungen att rita både en fransk bulldog, en av mina favoritraser, och givetvis en strävhårig foxterrier.

Facebook
Instagram

Världens vackraste stad

posted in: Vardagsliv, Venedig 2017 | 0

Hej vänner,

Samtidigt som jag sörjer att sommaren snart är över här i vårt land är jag så lycklig över den sista veckan. Det är under de senaste dagarna jag känt att energin äntligen är på väg tillbaka. Det har varit en kämpig sommar som lätt är en av de sämsta i mitt liv. Dagarna har pendlat mellan trötthet, oro och social fobi. Jag har varit fruktansvärt dålig på att höra av mig till mina bästa och jag hoppas bara att ni förstår.

Förra veckan fyllde i alla fall denna skapelse trettio (!) år. Andreas gav mig en resa till Venedig i present. Världens bästa resa till världens absolut vackraste stad. I tre dagar stannade vi. Och njöt av att bara vara ♥

Tror bilderna talar för sig själv. Kom i alla fall hem och kände mig pigg, klar i huvudet och med en ny inställning till livet. Vad framtiden har att erbjuda kan man aldrig veta, men jag inser nu vilka prioriteringar som är viktigast för mig ♥

Facebook
Instagram

Tack ♥

posted in: Vardagsliv | 1

Hej,

Jag blir alldeles tårögd när jag ser alla mail, sms och meddelanden från er. Jag har inte svarat på alla. Inte orkat. Men jag har läst dem. Varenda en. Ni är helt underbara.

Ni vet, jag skriver inte detta för att få medlidande. Sånt får mig att vilja krypa under jorden. Jag skriver för att ni ska förstå. Förstå varför jag inte är där just nu. Förstå varför jag varit lite disträ den senaste tiden, varför jag kanske sagt eller betett mig lite ”konstigt” (med brist på bättre ord). De senaste veckorna har jag känt en enorm frustration och irritation för små saker som egentligen saknar betydelse. Och allt har varit tio gånger jobbigare än det borde vara. Jag har känt mig som en idiot, en dålig vän och en dålig mamma.

Det blir bättre. Det måste jag tro på. Det ÄR det jag tror på.

Just nu kommer jag undvika er. Häromdagen gömde jag mig bakom en hylla i affären för att jag såg att vår ena granne var där och handlade samtidigt. Efteråt kände jag mig så knäpp. Vilket beteende. Jag inser att det är svårt att förstå om man inte själv varit där.

Gömmer jag mig för er så är det inte för att jag inte tycker om er. Inte för att jag inte älskar er. Det är för att… Ja vet ni vad, jag har inget bra svar på det. Det känns som alla blickar vilar på mig just nu, alla dessa undrande blickar. Väldigt obehagligt.

Men jag vet att allt sitter i mitt egna lilla huvud.

Det blir bättre. Som sagt.

♥ ♥ ♥

Facebook
Instagram

Ibland mår jag inte så bra

posted in: Vardagsliv | 1

Hej

Ibland är det lättare att skriva än att prata om det. Så är det för mig. Detta är till er vänner, för att jag vill att ni ska veta. Och för att jag inte orkar prata om det. Inte än.

I förrgår var jag hos läkaren. Jag är inte sjuk. Inte fysiskt i alla fall. Jag tror benämningen är ”Gått in i väggen” eller möjligen ”utmattning”, ”depression” och ”utbrändhet”. Kärt barn har många namn. För mig innebär det sömnsvårigheter, oro, irritation, koncentrationssvårigheter och, kanske värst av allt, känslan av att alltid vara ledsen.

Jag har skrivit på det här inlägget i flera dagar utan att veta om jag ska publicera det eller inte. Det känns jobbigt att tala om det. Jag känner mig svag och har kommit på mig själv flera gånger med att undvika folk jag känner. Jag vet inte vem den här personen är, men det är inte jag.

Alla har vi deppiga perioder emellanåt. Det har jag haft många i mitt liv. Men för ett par månader sedan insåg jag att det inte var som ”alla de där andra gångerna”. Flera veckor i sträck grät jag i bilen på väg till jobb, jobbade mina timmar, och grät hela vägen hem till förskolan.

Mina små godingar. Det är för er jag gör det här. För att ni är värda att ha en glad mamma i era liv. Det är för er som jag tog mig till vårdcentralen den dagen förra veckan när allt kändes fullständigt hopplöst och tankarna rusade åt alla möjliga håll.

Jag bröt ihop på jobbet. Kommer inte ihåg vad som sades den dagen. Jag ville bara hem. Komma bort från allt. Bort från alla undrande blickar som jag inbillade mig. Bort från alla måsten och krav. Hem till lugnet och ensamheten. Jag körde till vårdcentralen och bröt ihop igen. Framför den mest gulliga sköterska jag träffat. Hon gav mig en kram som jag alltid kommer att minnas.

Läkaren sjukskrev mig i lite mer än en månad. Och skrev ut några mediciner till mig. För humöret och oron jag känner. Jag får ångest bara jag läser bipacksedlarna. Jag som inte ens tar Alvedon. Men jag ska ge dem en chans. Det är jag värd. Det är min familj värd. För jag kommer igen, var så säker. Jag ska bara återuppta min sinnesro, slicka mina sår och pussla ihop mina spillror. Tills dess…

Glöm inte att ta hand om er.

KRAM

Facebook
Instagram
1 2 3 4 388