Vilken kväll

Vi hade världens ledsnaste lilla pojke här hemma igår 🙁 Tror det blev lite mycket för honom hos farmor med alla nya intryck och alla som ville hålla i honom. Vi kom inte i säng förrän vid 23-tiden, och det är väldigt sent för oss då vi brukar lägga honom runt kl 20. Idag är det däremot mycket bättre och han sov tack o lov bra när han väl somnade.

Gårdagens Elion i nya kläderna från mormor och morfar

Sista magbilden

Trots värkarna lyckades vi få en sista bild på magen innan Elion bestämde sig för att titta ut. Den här bilden tog Andreas på mig dagen innan förlossningen. Man kan nästan se här att magen hade börjat sjunka ner och göra sig redo för nästkommande dag 🙂

Nytt till bebis och farmors födelsedag

Mys i nya filten

Hej på er! Igår tog vi en runda till IKEA med vagnen där Elion fick ett par nya fleecefiltar, en grön och en blå (en orange har han redan), och nya kuddar så att han kan ha en i sin vagn och ev en när han ligger i soffan med oss. Filtarna är mjuka och sköna att ha med i vagnen eller när han bara är lite frusen.

Idag har vi annars blivit hembjudna till lilla farmor som fyller år idag. Nu har vi alltså tre nära familjemedlemmar att fira i maj varje år; Elion, Andreas mamma idag och min egen pappa som fyllde år igår 🙂

BVC-besök

Ni får ursäkta, men nu och framöver får nog räkna med extra många bebisinlägg här på bloggen, kan inte rå för det 🙂

Idag har vi haft hembesök från den BVC som vi har valt åt vår lille gosse. Hon pratade lite amning, vikt och annat smått och gått som rör små bebisar. Vi fick återigen väga Elion och kunde konstatera att han gått upp 100 g sedan måndags :). Hoppas det fortsätter öka nu. Det är nog det som oroar mig mest, får han verkligen i sig tillräckligt med mat genom amningen? Eftersom vi från början fick rådet att ge honom ersättning samtidigt som jag pumpade brösten (pga att amningen inte riktigt fungerade första veckan) så fick vi ju veta hur stor mängd vi skulle ge honom vid varje tillfälle. Hur mycket han får i sig nu när jag bara ammar honom kan man däremot inte riktigt veta. Bara att lita på sig själv och hålla tummarna för att man får många kissblöjor att byta antar jag 🙂

Dagens vikt: 2780 g
Huvudomfång: 33 cm 

Bjuder på en bild på mina fina pojkar ♥

Premiärbad

Igår fick Elion bada för första gången i sitt liv. Och gud så skönt han tyckte det var! Han somnade nästan där i det varma mysiga vattnet i händerna på pappa 🙂

Äntligen!

Äntligen verkar sötnosen och jag ha fått bukt på amningen här hemma! Det har varit lite krångligt med den sedan vi skrevs ut i torsdags. På lördagen hade vi också ett litet återbesök just på grund av amningen där det kunde konstateras att han inte hade gått upp något i vikt sedan vi lämnade sjukhuset. Då fick vi rådet att ge honom lite ersättning samtidigt som jag pumpade ut mjölk vilket medförde att han för det mesta har ätit från flaska. Men nu verkar han ha lärt sig att greppa bröstet ordentligt så idag har jag faktiskt bara gett honom bröstmjölk direkt från tutten. Stolt mamma! 🙂

Min långa förlossningsberättelse

Vår förlossning startade med värkar. Natten till lördag (120428) vaknade jag av och till av något som jag först trodde var magknip. Funderade länge och noga på om jag ätit något annorlunda under dagen men kom inte riktigt fram till något. Jag gick till jobbet den dagen, det var ju min sista helg att jobba tillsammans med mina kollegor så hemma skulle jag ju absolut inte bli. När det onda höll i sig och började påminna mig om lite svårare mensvärk kunde jag konstatera att det var förvärkar jag hade, men jag hade ju trots allt tre veckor kvar till beräknad förlossningsdag?

På söndagen gick jag till jobbet igen, trots en mycket sömnlös natt med fortsatta värkar. Så här i efterhand borde jag kanske blivit hemma men jag är ju envis som en åsna, och det var ju faktiskt min sista dag att jobba. Måste ju få säga hejdå till kollegorna. Jag tog i alla fall bilen idag så att jag skulle slippa sitta på både tåg och buss. Men värken höll i sig och blev lite jobbigare än den hade varit under lördagen. Nu gick värken ner i ljumskarna och bak i ryggen. Fick nog inte mycket vettigt gjort den här dagen. Tur att jag hade tagit ledigt under måndagen!

På måndagen blev det snäppet värre. Då ringde jag KK för första gången och förklarade hur det kändes. De sa till slut att jag kunde åka in och göra ett CTG så det gjorde vi. Väl där inne, när jag låg på britsen uppkopplad till maskinen, avtog värkarna något. Jag hade däremot öppnat mig 1,5 cm men det var ju ändå bara för mig att åka hem igen och vänta på att värkarna skulle tillta. Om jag ville kunde jag i så fall åka in senare mot kvällen för att få en s.k. ”sovdos” (ett par tabletter för att få sova bättre under natten). När kvällen sen kom blev det så illa tvunget att åka in en gång till för att få den där sovdosen. Jag hade ju redan haft tre sömnlösa nätter och orkade inte med ännu en. På KK gjorde de ett CTG till, värkarna var däremot fortfarande för oregelbundna så det var bara att ta tabletterna och sätta sig i bilen igen. Den natten sov jag inte ett smack! Värdelösa piller!

Klockan 04.00 på tisdag morgon gick vattnet. Jag väckte Andreas som låg och sov på nedanvåningen, jag själv hade ju gått upp under natten och lagt mig i soffan framför tv:n. Andreas var påklädd och klar innan jag ens hade tagit mig till toaletten. Ännu en gång ringde jag KK och förklarade att vattnet hade gått men eftersom värkarna fortfarande var oregelbundna skulle vi stanna hemma ett tag till. Det slutade med att vi åkte in ett par timmar senare när jag tyckte att värkarna hade tilltagit. Då fick vi komma in på en undersökning, men fortfarande var det för långt mellan värkarna. Va fan, såg de inte hur ont jag hade!? De gjorde en undersökning och frågade mig om jag var säker på att vattnet hade gått eftersom de inte kunde se det själv. Jag som hade kunnat vrida ur trosorna och hade lämnat blöta spår efter mig ända in på badrummet trodde de skojade med mig. De kunde nämligen se att hinnsäcken fortfarande var intakt. Men sen fick jag förklarat att det tydligen fanns två hinnsäckar och att det troligen bara var den övre som hade gått sönder. Vi diskuterade lite fram och tillbaka men fick halvt motvilligt åka hem igen. Min största skräck vid det här laget var att förlossningen skulle starta där hemma.

Tisdag morgon, första vändan in på förlossningen

En stund efter att vi hade kommit hem gick vattnet för andra gången. Jag ringde KK igen för att rådfråga dem om vad jag skulle göra, om jag skulle bli hemma ett tag till eller åka in. Vi beslutade att jag skulle avvakta här hemma lite till. Eftersom det bara rann vatten hela tiden satt jag på toaletten och andades tillsammans med Andreas i tre timmar. Hade jag inte haft min älskling hos mig så vet jag inte om jag hade stått ut så länge. Du är mitt allt ♥

Efter de tre timmarna hade värkarna tilltagit enormt jämför med tidigare. Nu hade jag en värk var 3-5 minut som varade 1-1,5 minuter. Nu fick jag äntligen åka in till förlossningen! Vi gjorde ett CTG som äntligen visade på regelbundna värkar. Vid undersökningen såg barnmorskan att jag redan var öppen hela 7 cm. Nu var det inte långt kvar, men eftersom jag redan var så långt gången så hann jag inte få någon epidural som jag hade skrivit att jag ville ha i mitt förlossningsbrev. Men lavemang kunde jag få om jag ville. Jovisst, men när jag väl satt där inne på toaletten blev det bara värre och värre. Jag gick tillbaka in på rummet, till min Andreas, samtidigt som barnmorskan kom tillbaka. Det gör så ont, kved jag mellan tårarna. Jag fick lägga mig på britsen igen och fick äntligen testa på lustgasen. Fick halvt panik då den inte gav mig smärtlindring på direkten. Va fan, funkar den inte på mig!? Barnmorskan lugnade mig och förklarade att det tog ett par värkar innan effekten satte fart, men sen dröjde det inte länge innan jag var i drömlandet. Jag kände värkarna men lustgasen gjorde mig så lullig och härligt ”full” att jag inte brydde mig lika mycket som innan. Barnmorskan försvann en sista gång ur rummet igen, minns inte var hon skulle. Jag i varje fall hann inte ligga särskilt länge där på britsen innan krystvärkarna satte fart, då hade vi varit på förlossningen i drygt 1,5 timme. Vi kallade på personalen som dök upp strax efter och jag förklarade att jag kände ett stort tryck neråt och ville börja krysta. Barnmorskan och undersköterskan hann därefter knappt få på sig sina handskar innan lillprinsen såg dagsljus för första gången. Då var klockan 15.26 tisdagen den första maj, drygt tio minuter efter att första krystvärken hade kommit.

Tänk att vi två skapade ett sånt här litet underverk tillsammans ♥

Hemma i väntan på bebbe!

Idag har jag äntligen jobbat sista dagen innan bebis kommer. Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det kommer att bli att bara få vara hemma och rå om sig själv ett tag nu. Jag känner verkligen att det är någonting jag behöver just nu.
Något som däremot inte är särskilt skönt är de förvärkar som jag har börjat känna nu. De två senaste nätterna har jag legat sömnlös pga en smärta som påminner om mycket svår mensvärk som sprider sig från ljumskarna och bak i ryggen 🙁 Ett par såna värkar har jag i timmen som varar ungefär 15-20 sekunder vardera. Undra hur länge detta ska hålla i sig innan de riktiga värkarna sätter in?

Kan ni förresten gissa vad vi har i denna väska? En ledtråd, det är inga träningskläder i varje fall 🙂 Så nu är vi helt redo för vad som komma ska 🙂